Berätta inte hur det slutar!

Jag tänker mycket på One Direction. Jag lyssnar inte på dem, läser inte om dem, är inte del av några digitala communitys, men jag tänker mycket på dem. Och jag bekymrar mig. För jag tycker om dem. Jag tycker verkligen om dem allihop, som individer, och jag vill att det ska gå bra för dem och att de ska vara lyckliga, trots att de har oddsen emot sig. För vad de är som fenomen är unikt. Det är min fasta övertygelse att vi i framtiden kommer att se tillbaka på den här perioden, 2010-2015 som ett fundamentalt skifte i hur vi förhåller oss till våra idoler, och ingenstans är det så tydligt som med One Direction. De är försökskaniner i en ny era av twitter och Internet-berömmelse, där avståndet mellan artist och publik upplösts och inga regler finns. Nu drar vi upp kartorna, och de har fått bli våra exempel. Dessa charmiga tonåringar som sprudlande rasade in i en vansinnig värld och med glädje och energi vann de unga massornas hjärtan har navigerat genom okänd terräng. Men det var inte hela förklaringen till varför det blev som det blev. Deras star quality var, med undantag för Harry, aldrig de enskilda individerna utan summan av One Direction var alltid större än värdet av dess delar. Vilket är varför det är så förkrossande att Zayn lämnat dem, det är beviset på att vad som en gång var en perfekt storm av matchande personligheter och egenskaper nu slutgiltigt har blåst över. För vad One Direction var var relationer. De fungerade som enhet i sina starka band till varandra, och nyckeln till deras framgång är att de hade förmågan att låta oss utomstående få ta del av dem så att vi kände oss inkluderade i deras gemenskap.

Särskilt tydligt var det mellan Harry och Louis. Den överväldigande kärlek de kände i princip ifrån första ögonkastet var motorn som drev bandet genom sina första stapplande steg, och fortsatte vara stommen allting byggdes runt medan de tog över världen. Deras förälskelse var perfekt, intensiv och omöjlig att förneka eller dölja, vilket med tiden utvecklades till ett problem i sig självt, men det var så satans vackert. Just där och då fanns ingen annan för dem.

 

Och jag tror att det vi ser nu är symptomatiskt för vad som har varit. Medlemmarna i One Direction, och i synnerhet Harry och Louis, har de senaste fem åren i allt väsentligt haft ett förhållande men utan ett förhållandes tydlighet, eftersom deras kärlek inte varit romantisk. Det finns inga regler för hur man gör slut med sina vänner. Dessutom har förhållandet plågats av att de också måste vara professionella kollegor, och därmed inte alltid har fått personligt utrymme eller kunnat sätta sina känslor i främsta rummet. Jag tänker mig att mycket av deras umgänge nuförtiden präglas av hur man hänger med sina ex. En person man känner väl, känner deras styrkor och svagheter, har sina vanor, internskämt och ingrodda konflikter med, men bara inte har samma connection till längre. Det gör ont att tänka på Harry och Louis så. Vad de är för varandra nu är någon man älskat, någon vars gemensamma liv finns tatuerat på ens kropp både bildligt och bokstavligt och någon man fortfarande bryr sig väldigt mycket om men inte kan, eller vill, känna likadant inför. De har vuxit upp och vuxit isär, någon kanske till och med är arg, bitter eller ledsen, men de har aldrig fått vila ifrån varandra, aldrig fått tid att komma över varandra. Och så har deras relation blivit någnting annat. Någonting man blir när kärleken tar slut men omständigheter gör att man stannar i varandras liv. Vilket i olika grad gäller dem allihopa, och även om det givetvis finns många andra aspekter kring att vara en av jordens största stjärnor som jag inte känner till, tror jag att Zayn inte ville vara del av det längre. Så han gjorde slut. Och nu kommer vi alla att få se dem hantera det.

 

Läget sammanfattas allra bäst i vad jag tycker är årets tweet: "Without Zayn, they are really just 0.8 Direction". Precis så är det. Det symboliska värdet i att bryta upp ett heltal säger mycket om hur vital varje del i sagan om One Direction var. Bandet kommer kanske att leva vidare, men för min del är sagan slut. 

Tack för det som har varit.