Elin listar: Bäst Of Duor del I
Kategori: Listor
Det här är en lista, helt utan diskussion eller kontext. Det kommer nog komma mer av sånt. Jag gillar listor.
Den manliga duon
3. Att peka ut favoriter är alltid svårt, och det finns hur mycket som helst att ta av här, men jag har valt med hjärtat. På tredje plats hittar vi en duo som verkligen tagit män som gör saker tillsammans-konceptet längre än de flesta. De promenerar, röker pipa, hänger med alver, promenerar ännu mera, lider, slåss och räddar slutligen världen tillsammans, och kommenterar ofta hur glada de är att göra det just med varandra. Självfallet talar jag om Frodo och Sam ifrån Sagan om ringen.
Det är något med de här trevliga och anspråkslösa figurerna som jag har svårt att värja mig emot. De utsätts för alla tänkbara hemskheter, står ensamma emot omöjliga odds, och jag lider verkligen med dem när Frodos långsamt sönderfallande psyke tär på deras relation, men utan att kunna knäcka dem. Den totala lojaliteten och omtanken mellan dem är bara så fin.
Det är något med de här trevliga och anspråkslösa figurerna som jag har svårt att värja mig emot. De utsätts för alla tänkbara hemskheter, står ensamma emot omöjliga odds, och jag lider verkligen med dem när Frodos långsamt sönderfallande psyke tär på deras relation, men utan att kunna knäcka dem. Den totala lojaliteten och omtanken mellan dem är bara så fin.
2. B&B. Avon Barksdale och Stringer Bell. The Wire. Jag kommer fortfarande ihåg hur den här serien öppnade upp mitt sätt att se på världen, hur jag genom att jag förstår de här karaktärerna plötsligt förstod så många människor ute i verkligheten som jag aldrig kunnat relatera till tidigare. Och trots att min favoritsäsong är den fjärde, där de knappt är med, är Avon Barksdale och Stringer Bell så mycket av allt som är The Wire för mig. De är så självklara, deras historia och relation med sin inbyggda motsättning så komplett, och deras karaktärer så starka individuellt men ändå aldrig riktigt fullständiga utan varandra. De är också navet i berättelsen i tre säsonger, och karaktärer jag ifrån början fruktade men lärde mig att älska. Det var hjärta i dem.
Stringers tvekan inför telefonsamtalet han visste att han måste göra. Avons "I'm just a gangster I suppose". Och deras balkongscen, som fortfarande är bland det vackraste jag har sett, någonsin.
1. Eftersom jag inte kunde bestämma mig drar jag en rövare och väljer flera duos under samma paraplybegrepp. Sherlock Holmes och John Watson. I alla inkarnationer.
De är på något sätt urtypen för den manliga duon, och träffar alla rätt hos mig. Många har problem med karaktärstypen Sherlock Holmes, geniet med bristande social kompetens (kanske relaterat till att populärkulturen under mitten av 00-talet översvämmades av sådana anti-hjältar) men jag älskar dem. Brilliansen hos Sherlock, hur han imponerar och trollbinder, men hur han samtidigt är mycket mer emotionellt beroende av John än vice versa. Jag är också mycket förtjust i att de (ofta) bor ihop, och lever och verkar som i ett äktenskap. Det är den sortens närhet och co-dependens jag vill ha mellan mina fiktiva män.
Bloggadress: http://postironiskapokalyps.blogg.se/