Berätta inte hur det slutar!

Då min roomie har smittat mig med sin milda hjärnhinneinflammation(!) har jag en ligga på soffan-tycka synd om mig själv-kolla alla TV-serier-glass är också mat!-vecka. Det är värdelöst för mina studier, men fantastiskt för min kulturkonsumtion.

Det stora fyndet hittills är Orphan Black. Jag har just svalt de första fem avsnitten och även om jag kände på mig att det nog var en serie för mig var jag inte beredd på den massiva KÄRLEK jag känner just nu. Åhh, den är så bra!

Låt oss gå igenom detta sakligt. Vad är grejen? Skitcool streetsmart tjej i huvudrollen? Check. Härligt hemliga sci-fi-betonade experiment på/med människor med tillhörande komplott? Check. Emotionell utpressning? Check. Multipla karaktärer som byter plats med varandra? Check. Rimliga karaktärsmotivationer? Check? Bra skådespel? Check.

Det skadar heller inte att det finns en tydlig Fringe-vibe. Kvinna i poliskår (nåja) letar sig fram genom ett rörigt mysterium som verkar komma tillbaka till biologiska faktorer inom henne själv, svaret hon söker finns i hennes eget förflutna, men en stor mystisk organisation försöker stoppa henne.

Sedan är jag ju en sucker för de undertryckta känslorna i det intima kammarspelet byggt på lögner och dubbelspel. Det underbara ögonblicket i slutet av avsnitt fem ("Do you think I had a choice?") har just katapulterat den här serien upp på min favoritlista.

Och alltså, Tatiana Maslany. Hur cool? Så här cool.